|
Gåva
Jag
ville ge dig en gåva jag gett till ingen förut.
Så ger jag dig min ensamhet, den varar till
livets slut.
/Ebba Lindqvist
~*~*~*~*~*~*
Tröst
Mycket minnesvärt i
mitt minnes gömma haver glömskan förtärt -
men vad jag aldrig lärt kan jag aldrig glömma.
Det vore för mycket begärt
/Okänd
~*~*~*~*~*~*~
Torget
Spelar det någon roll om
det är gryning eller skymning Känslan är ju
ändå den samma Spelar det någon roll om det är
spår av dagg eller regn Känslan är ju ändå den
samma Gatstenen under mina klackar följer mig i
mina tankar Där jag går ensam fram mellan två
världar
Vart tog alla glada
människor vägen De tycks ha försvunnit utan att
lämna ett spår Man kan skymta gestalter,
siluetter, skuggor Men man ser inga människor i
solen För just nu finns ingen sol I bästa
fall en dimmig gryning som avtar innan den börjat
Torgstånden packas upp eller packas de ner
Precis som duvorna finns de bara här Under den
tid då människorna finns i solen På väg hem
från festen långt efter att alla andra gått Då
tröttheten fått mig att inse att jag skulle somna
ensam Det skedde i samma stund som
morgontidningarna bars ut Och vi möttes på
varsin sida av torget jag och tidningsbudet Det
var ju så varmt för en stund sedan ändå fryser jag
nu
Just nu känner jag mig så ledsen
så sorgsen Och sorgsnare blir jag då jag inte
vet varför Och det blir inte bättre då jag
försöker komma på varför För då inser jag att
det finns så många skäl, men ändå inget konkret
Det känns som om allt avtar, är det därför jag är
sorgsen Det känns som om allt är förbi,
storhetstiden är över Och kvar finns bara tomma
ytor med minnen Precis som ett torg utan
människor, men med skräp som fångas av vinden.
Ett kyrktorn, en staty av en död hjälte och en
fontän Utgör kulisserna vid den scen där jag
och duvorna är aktörer. Ett drama djupare en
det röda vinets effekter. Där framför jag och
duvorna ett drama, och torget är vår scen
Människorna som plockar ihop stånden är statister
Men var är publiken, var är alla människor.
Publiken, alla människor i solen har rest sig och
gått För de ville nog inte se mitt drama med
hotande regn Då de nyss sett sommarens
oslagbara komedi.
/Gåva från
en kompis på Vilda Webben
~*~*~*~*~*~*~
Du kan få allt du önskar,
Om du önskar det tillräckligt intensivt.
Du måste verkligen vilja ha det med en kraft
som bryter fram från ditt innersta
och förenar sig med den energi
som skapade världen.
/ Sheila Graham
Tänkvärda ord i ett mail från
Ingrid......tack
~*~*~*~*~*~*~
Blå stad
Jag vandrade ensam genom
min stad det var stilla och tyst
överallt....Inte ett ljud men så.... långt
borta hördes en ljusblå ton som tonen från en
flöjt. Ner mot ån glödde träden som av tusen
stjärnors bloss och dimmornas slöjor bjöd till
dans från torgets stapel hördes en spröd melodi
Jag undrade varför. Visst........
jag var född i dag
/ från Bror Rosqvist
~*~*~*~*~*~*
Sastia
Du barn
av ett vandrande folk du min ljuva min
mörkögda vilda du kom från allestädes och
ingenstans du stod där så vacker i din röda
kjol. Du lärde mig ditt liv, där mina
normer inte gällde. Jag lärde dig mitt, som
var nytt för dig. Du lärde mig uppskatta
charmen i Chardanz och Flamencons vilda yra. Du
erövrade mitt hjärta, med det du försvann
Sastia.
/
från Bror
Rosqvist
~~*~*~*~*~*~*
Sommarkattens klagan
Ingen
ville ha mig när sommaren är slut. Ingen ville
ha mig så mig satte dom bara ut. Vad då? Är
jag inte lika söt som när jag liten var? Tror
ni jag själv kan jaga min mat? När jag alltid
fått serverat på fat. Jag suttit här flera dar
vid er dörr. Men ingen har öppnat och kallat in
mig som förr Nu känner jag på mig, jag har
inte långt kvar. Ingen ville ge mig den kärlek
som förbjöd. Att jag for illa i livet Ingen
tog hand om mig som förr
Så, därför hittades
jag död vi er dörr. Nu lever jag lycklig i en
annan värld. Där allt av kärlek är mig givet.
För, ingen ville ha mig när sommaren var slut.
/
från Bror
Rosqvist
~*~*~*~*~*~*
Jag tar gärna emot gåvor
bestående av fina dikter o verser/ Brittmarie
Sången
med Lasse Berghagen har jag fått från min Vän
Mari-Ann.
Tack
!!

Gåva
från Mari-Ann

Tack
Mari-Ann du är en pärla !
Av
kärlek.
I
drömmen jeg drömmer, er du min.
Jeg holder deg hardt rundt din varme kropp.
Jeg hvisker i ditt öre --jeg er Din.
Til den dag, mit hjertes puls har sagt stopp.
Jeg drömmer om livet, jeg vil dele med Deg.
Med en forventan som overgår all sans.
Jeg sier med alt som finnes i meg, jeg elsker deg
når jeg föler deg, hett i vår dans.
Da smiler du til meg og drömmer deg bort fortapt i
en verden av lyst
og av song.
Jeg holder deg, smiler til deg, tiden flyr så
fort.
Åh gud, la meg holde deg enda en gang.
En tanke om livet.
Når jeg sitter alene og tenker på livet, er det
vansklig å forstille seg det, livet.
At livet kan väre så pussig.
At noen ting kan spille så sterkt inn på noe så
stort.
Atsterke fölelser som kärlighet kan forandre et
menneske til noe som flyr av gårde
å bare stiger og stiger, uten å vite hvor det skal
lande,
uten å vite hvem som står der og tar deg imot.
Ubegriplige ting som röver bort, andre fine ting
som bringer frem, mennesker som
pröver å si ting, og som gir et signal om hva et
hjerte föler.
Et hjärte med muligheten at lage lyd, lyd som er
ord, ord som kommer fra hjertet.
At få Höre noen fortelle om sine fölelser betyr så
otrolig mye for et vert menneske.
Når jeg så sier dette till deg er det fölelsene i
mitt hjerte som lager ett lyd, som vil
at du skal höre mine innerste tanker.
I disse tankene strömmer fölelser av å väre
forelsket i Deg, å fortelle deg mine
innerste tanker.
Dypt inne i mitt hjerte, der hvor ingen andre
kommer inn,finnes en plass der du og jeg
sitter og ser på en stjerne som faller fra
himmelen
Jeg har ett Önske
Jeg vill bli din å väre den eneste kvinnan for
Deg.
Jeg skal elske deg å ta vare på deg der inne i
mitt hjerte.
Når jeg har önsket dette snur jeg meg og ser deg
dypt inn i öynene og sier,
Jeg elsker deg, av hele mitt hjerte, jag elsker
dig.
|